Igensnöad grav!

Sedan min pappa gick bort 2002 har jag regelbundet besökt hans grav, på sommaren har den förgyllts med blommor och vintertid har jag tänt ljus i lyktan. Men denna vinter har inte varit som vanligt precis, jag som nu bor så nära och allt, ja visst, men kolla läget hur det ser ut. Det är som sagt inte många gravstenar som syns och lyktorna är också igensnöade. Men idag gjorde jag i alla fall ett besök och letade fram graven och lyktan och tände ett ljus...


Trots att jag inte besökt graven så flitigt i vinter har jag ofta pappa i mina tankar. Det var så mycket han inte fick vara med om. Han var så stolt och pratade med alla om att jag skulle bli lärare, men han fick tyvärr inte uppleva min examen, inte heller Johanna och Elinas konfirmationer eller studenter, han fick inte ens träffa sitt tredje barnbarn, Peder och Karins Linus. Livet är inte rättvist, och jag tänker ofta på att det är viktigt att ta vara på livet och njuta av ens nära och kära så länge man kan...

Förr tyckte jag verkligen inte om att gå till kyrkogården, men nu förtiden är det riktgt rogivande att gå där bland gravarna. Jag har väl liksom vant mig, för vi har under en tioårsperiod mist flera av våra kära och nära som ligger på kyrkogården. Det är faktiskt 10 år sedan nu i februari som vår vän Eva gick bort i leukemi, hon blev inte ens 40 år, sedan var det pappa som precis hann att fylla 64 år, alldeles för tidigt. Han klarade inte av sviterna efter sin stämbands- och luftrörscancer, själva cancern i sig klarade han men med bortopererade stämband och luftstrupe som följd, men kroppen klarade inte all stress och innan han kom hem från sjukhuset avled han av ett blödande magsår. Sedan dröjde det 5 år så fick min styvpappa Louis samma cancer på stämbanden som pappa, han klarade inte heller av det :(

Att jag är riktigt anti mot rökning vet nog mina närmaste vänner och min familj. Det var ju faktiskt det som tog livet av både pappa och Louis, och jag kan bara inte förstå dem som kan utsätta sig för detta. Jag vet inte hur många gånger jag sagt detta till våra barn... Jag har också en nära vän som varit storrökare hela sitt liv och som jag haft många samtal med under åren. Nu i nyår var det dags igen och för första gången fick jag gehör, "Ja, jag vet man är dum som håller på, men jag jobbar på det", sa han. Tre veckor senare pratade jag med hans Annika. Vet du sa hon; "Samuel har inte rökt sedan nyår". Jag höll på att slå i baklänges, men ni ser rätt som det är tar alla sitt förnuft till fånga. Jag hoppas verkligen att Samuel fixar detta, jag vet att han är envis när han väl bestämt sig, men jag förstår också att det är tufft. Jag håller tummarna!!!

Ikväll blir det melodifestival!!

Kramar till er alla!