Året som gått har kantats av glädje och sorg, en riktigt känslofylld bergodalbana med andra ord...med tårar för både glädje och sorg... Första halvåret pluggade jag ju och trots väldigt tuff kurs så var jag mer avslappnad än någonsin. Jag hade mycket mer fritid än när jag arbetar heltid och är klassföreståndare... Terminen efter fick jag känna av det verkliga livet som lärare igen och jag tror faktiskt att det blir mer att göra för varje läsår jag arbetar, vet faktiskt inte riktigt var det är på väg. Som jag sagt innan jag gillar verkligen mitt arbete men vet faktiskt inte om det är värt all denna press och stress???? Ja, ja ska verkligen arbeta på att ta det lugnare....
I mars åkte familjen till Barcelona för att fira Dick som fyllde 50 år... Det blev väl årets överraskning för han had ju som sagt inte en aning förrän han fick resväskan med biljetten i...:) Det var i alla fall en trevlig och sevärd familjeresa. Sedan i april kom första tårdrypande händelsen, minstingen skulle flytta till Skåne och jobba på en hästgård. Christopher, hennes pojkvän som bott här hade flyttat några veckor tidigare. Ja det blev faktiskt riktigt jobbigt och jag kände mig väldigt ensam. Johanna 30 mil norr ut och Elina 30 mil söder ut...:( Denna saga varade dock inte så länge för Elina var med om en ridolycka och skadade ryggen så det blev att hämta hem henne och en häst, för det hade hon ju lyckats köpa sig en hihi...
Sedan var det dags för sommarlov och jag hade klarat min sista tenta så jag kunde pusta ut och ta ledigt...:) Vi åkte på två veckors semester till Kreta, tredje året i rad faktsikt...:) Men samtidigt när vi var där hade vi Johanna på audition på Balettakademin och det första vi fick veta när vi landade var att hon kommit vidare från andra till tredje steget så nu väntade en hel vecka till med väntan och nervositet. Så vår sista vecka började väl si så där för dagen när uttagningen var så var jag helt utom mig av nervositet och hade samtidigt en fruktansvärd stor önskan på att hon skulle komma in. Men tyvärr fick vi sent på kvällen beskedet av en sorgsen Johanna att hon inte kommit vidare men var på sjätte reserv men det fanns definitivt inte någon chans att komma in, för det är endast ett fåtal som säger ifrån. Vi fick trots allt detta tråkiga en trevlig sista vecka med vännerna Dag och Anette som tagit en sista minuten resa till Agia Marina...
Sommaren gick vidare och Johanna hade bestämt sig att gå på Base, en annan dansskola som hon kommit in på, ja och vad händer, jo rektorn på Balettakademin ringer upp och säger att hon kommit in och undrar om hon vill ta platsen...:) Det omöjliga har hänt, aldrig förr har väl så många sagt ifrån... Så nu blev det glädjetårar igen....:)
Så när höstterminen började blev det heltidsskola för både Johanna och mig. Jag skulle börja om med en fyra igen och jag skulle ha min vän Ann som kollega i den andra fyran, sedan hade vi sent om sides fått Anne-Lie Risén Jaensson som kollega och så skulle också Berth jobba med oss och jag måste säga att vi haft så himla roligt och varit ett fantastiskt arbetslag...:) trots väldigt kämpigt och med en massa arbetsuppgifter som pockats på oss extra denna termin. Jag har ju också klarat alla uppgifter på PIM kursen så i januari ska jag visa upp mitt sista verk, en Photo Story på ett seminarie...
Ja så andra halvåret flöt väl på med en himla massa arbete och så flyttade ju Elina och Christopher till en egen lägenhet, lite sorgligt men inte alls på samma sätt som sist. De bor ju i Vimmerby inte alls långt ifrån oss så det känns bra. Sedan har ju Elina och jag ridningen tillsammans och det har nog räddat mig från att stupa alldeles...:) En stor glädje var givetvis när Johanna fick 10 000 kr i ett dansstipendie och vi fick gå på stipendieutdelning och samtidigt ta del av Paulo Robertos föreläsning...
På julafton förlovade sig de unga tu♥ och då kom ytterliagre en glädjetår. För 24 år sedan på julafton förlovade vi oss hihi... Inte lustigt om man börjar känna sig till åren.................
Hoppas på ett jämnare år med mycket glädje nästa år, framförallt med mindre stress och givetvis ingar tråkiga sjukdomar, som jobbiga magar o.s.v. Som sagt att mina nära och kära får behålla hälsan... Jag är glad över att året inte bjudit på några otrevliga bortgångar i min närhet för det har vi haft tillräckligt, så som sagt hoppas vi alla får vara pigga och friska året 2011...:)
Nu önskar jag er kära bloggläsare
Ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar