Alltså klockan åtta tog jag bussen från Lidingö som kom var femte minut och ändå var rätt full, vidare till tunnelbanan i Ropsten...som oftast stod på perrongen, men man fick inte glömma att ta en Metro (gratis nyhetstidning för Stockholmare) på vägen uppför rulltrappan, för den måste man läsa när man sedan åker vidare c.a 8-10 min...:=) På T-centralen steg jag av för att gå uppåt själva centralstationen, där jag mötte upp Ulla. Men det var på vägen dit mitt i morgonruset som jag kom på mig själv med att gå där och småle åt alla människor. Jag mötte alltså ett väldigt jäktat folk, som såg ut som ett lämmeltåg, med en pappersmugg (starbuck) kaffe i ena handen, Metro och väska i den andra. Det var även många som gick åt samma håll som mig, men eftersom jag hade god tid på mig och haltade rätt mycket så var jag liksom inte med i tempot, så det gällde att se upp så man inte blev nedsprungen eller påkörd av någon resväska på hjul...:)
Hihi... ja, det var faktiskt rätt roligt att se denna vardag i Stockholm som skiljer sig en hel del ifrån min vardag om jag säger så. Jag tar min cykel som står i trappuppgången och cyklar mina 3 minuter till Astrid Lindgrens skola och så är jag framme...:=) "Borta bra men hemma bäst".
"Jäkt är ofta tecken på dålig organisationsförmåga"
Kram från Marie!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar