Fy vad sorgligt!

För 1 1/2 år sedan flyttade Johanna till Stockholm, hon hade visserligen gått 3 år på gymnasiet i Kalmar och bott där i veckorna. Johanna har ju också alltid sagt att hon ska flytta till Stockholm eller alla fall flytta från Vimmerby, men när de väl gör det blir det väldigt tomt och saknaden är stor. Men Elina skulle i alla fall aldrig flytta ifrån Vimmerby, och det kändes ju bra att en av barnen håller sig nära mamma och pappa hihi.... Vi fick t.o.m. ett tillskott i familjen när Christopher flyttade in hos oss för nästan 10 månader sedan. Sedan vi flyttade till stan har vi haft mycket ungdomar här hos oss, vilket är jätteroligt, någon man saknade i Storebro där alltid vi skjutsade iväg barnen till andra.

Men livet kan som sagt ta snabb vändning. Christophers mamma bor i Laholm och hennes sambo ordnade ett jobb till Christopher i Helsingborg, vilket bidrog till att Elina sökte ett stalljobb utanför Hässleholm. Igår åkte de ner till Skåne för att provjobba och gå på anställningsintervju. Detta kändes tungt i mammahjärtat, min minsting som alltid skulle bo i Vimmerby... Hur gick det då??? JO Christopher fick jobbet och börjar redan imorgon, och Elina får troligtvis jobbet, om hon inte fick tag i någon de närmaste veckorna som kunde börja tidigare än henne. Men hon hade sagt att Elina passade så bra, både socialt och att hon hade god hand om djuren och barnen på gården.

Jag önskar dem givetvis allt gott och stöder dem i deras beslut,♥ båda tycker också att det ska bli så roligt. Men kan inte rå för att allt känns tungt och vad ensamt det blir här i vår stora lägenhet... :( Vi går igenom så många olika skeden i livet och det här är ett av de jobbigaste... Tänk, vi har haft barn hemma i 22 år och innan det var vi ensamma i 4 år, hmmm... Ska försöka sova på saken!!!!!

God natt!!