Rättegång istället för ingen skolavslutning!

Fredagen innebar fint väder och skolavslutning i kyrkan med glada sjungande barn och så klart den blomstertid nu kommer och så tog mina första elever som jag hade på A-L studenten, och inget av detta fick jag vara med på :( Istället så satt jag i tingssalen i Kalmar hela dagen. Eftersom jag helt plötsligt inte var vittne utan målsägande istället så fick jag ju tillbringa hela dagen där. Åklagaren ringde nämligen för ett par veckor sedan och efter att ha sett filmen från övervakningskameran tyckt att jag var så pass involverad i detta så att jag som sagt skulle vara målsägande.

I fredags äkte jag halv sju hemifrån och var i god tid för att hinna prata med min advokat innan rättegången började klockan nio. Då kom också Louise som är kassörskan på Coop. Det var ju vi som var målsäganden i denna rättegång. När klockan var nio ropades det upp att vår förhandling skulle börja i sal H. Jag har aldrig varit på en rättegång förut och kände en viss nervositet och inte blev det bättre när man kliver in och ser en jury med 4 jurister med stenansikte och en domare som hälsar. Efter en stund kommer även den anhållne Tomas Larsson in med handfängslen och blåa fängelsekläder. Jag känner genast igen honom och han ser väldigt sliten ut, skäggig blek och han har magrat sedan vårt senaste möte :)

Det hela börjar med att åklagaren går igenom målet och hon visar även filmen från övervakningskameran som jag inte sett innan och fy vad läskigt det var och jag är glad att det faktiskt var som jag sagt till polisen. Sedan pratar vår advokat och försvarsadvokaten säger några ord, Sedan är det dags för först Louise att bli utfrågad av åklagaren sedan av vår advokat och sist försvarsadvokaten och sedan vad det dags för mig. Först frågar då åklagaren några frågor och jag fick berätta om händelsen som jag kommer ihåg den och det kändes bra. Min advokat frågade mig några ytterligare frågor, mest om hur det kändes för mig och hur det känts efteråt o.s.v. Till sist var dags för försvarsadvokaten som verkade vilja utge mig att inte vara trovärdig genom att kontra med att jag sagt ord som att springa istället för att gå och att jag först sagt vifta med kniven och sedan sa jag att han hötte mot kassörskan med kniven och jag med mitt humör sa genast emot att det är inte så stor skillnad på att vifta och hötta men att jag är 100 % säker på att han gjorde utfall med kniven mot henne och att det kunde ha slutat riktigt illa. Ja det var faktiskt riktigt jobbigt och jag förstår att det är hans jobb och att det blev jag som kom ihåg så pass mycket som han var tvungen att gå på, för stackars Louise som varit under en sådan stress så klart inte kom ihåg så mycket detaljer som jag. Innan lunch skulle även den anhållne få säga sin version, men det tog inte så lång tid för han kommer inte ihåg NÅGOT av denna kväll. Han avvek från behandlingshemmet Stenbäcken där han satt för att avtjäna ett tidigare straff, men han vet inte varför.

Efter lunch var det dags för några vittnen att säga sitt om händelsen och gripandet. Sedan fick vi reda på lite bakgrund om den åtalade innan det var dags för slutpläderingen. Åklagaren var helt fantastisk, vilket tal och hon hyllade mig för mitt civilkurage som så klart kändes riktigt bra, vilket också min advokat gjorde. Det gjorde däremot inte försvarsadvokaten som däremot nästan tyckte att jag fick skylla mig själv som sprang in och försökte hjälpa Louise så jag ska verkligen inte ha något skadestånd. Ja denna dag var som sagt både spännande, lärorik och rätt påfrestande, och på torsdag kl. 11.00 får vi se vad det blir för dom. Efteråt fick vi prata med vår advokat några ord innan det var dags att åka hemåt.

Louise och jag kände inte varandra innan, men efter denna händelse har vi lärt känna varandra och kommit närmare varandra. Under lunchen  åkte vi ner till stan och åt på en uteservering i det fina vädret, vilket var den enda stunden denna soliga varma dag som jag var ute. Louise blev rätt tagen när jag berättade min version av händelsen för hon var så upptagen med att den jäveln, som hon uttryckte det inte skulle få några pengar så hon uppfattade nog inte hur hotfull och arg eller mer vansinnig han egentligen var och hur illa det kunde ha gått. Hon sa efteråt att hon blev riktigt tagen och började nästan gråta. Hon kom ju heller inte ihåg så mycket, vilket är helt förståeligt. Ja man får hoppas att det var första och sista gången man får vara med om något sådant här och  framför allt att han får en fängelsedom på flera år.

Detta var en dag som jag gärna hade sluppit och istället hade jag velat vara med mina elever i kyrkan på skolavslutningen.De sjöng också Hereos, låten som Måns Zelmelöv vann med i Eurovisionsschlagerfestivalen som de har tränat på rätt länge, men jag fick höra att de sjöng så att det borde ha hörts till Kalmar :) Jag får hoppas att någon har spelat in... Jag missade också avslutningen i Kröngården med alla kollegorna. Men jag får se det som en erfarenhet rikare och att det var tur att jag inte hade en sexa som jag skulle lämna ifrån mig. Och som en kollega sa att du får väl se till att hålla dig ifrån sådana här händelser :)

Kram fina bloggvänner!
/Marie