Dagen efter att jag hade ojat mig om höstrusket kom två riktigt härliga höstdagar och då gillar jag verkligen hösten. Bara solen kikar fram lite så blir det så himla skönt och därför tog jag idag med mig mina två killar ut till bryggan för att kolla till den och njuta av solen.
Första maj 2009 la vi med en del bärhjälp i bryggan i Borstingen och paddlade bort den till vårt badland....:)
I tre år har vi nu haft vårt underbara sommarparadis. Ett ställe där vi kan njuta av friden alldeles ensamma eller tillsammans med familj och vänner, ett ställe där själen får frid helt enkelt. I alla fall var det så t.o.m förra sommaren, för denna sommar har inte varit sig riktigt lik därute. Ändrade omständigheter har gjort att vi inte kunnat njuta lika mycket och framförallt inte kunnat njuta... Det började med tråkigheter redan i början av sommaren och slutade senare som en mardröm. Jag gillar ju sagor och HOPPAS givetvis på ett lyckligt slut, MEN det verkar inte så troligt...:(
*
Mina tårar rinner nerför min kind och hjärtat värker när jag tänker på att detta kanske var vår sista sommar ute vid vårt sommarparadis... Jag vill för allt i världen inte mista det... Jag behöver verkligen detta ställe, där jag kan få koppla av, njuta och bara sitta och tomglo... Och nu när vi bor i lägenhet är ju behovet ännu större så klart. Nu för tiden vill jag inte gå och lägga mig på en allmän badplats, det tar liksom emot... Och Jeko♥ lilla vännen han fullkomligt älskar att springa och busa vid bryggan och idag hade vi inte ens hunnit ner när han redan hade hoppat i vattnet hihi...:) Hoppas hoppas allt ordnar sig och att inte sagan slutar som ett minne blott....
En av våra granplantor som vi satte förra våren har nu hunnit bli ca 40 cm....
"Otålighet tar kraft"
Kramar till er fina bloggvänner som orkar läsa mina deppiga inlägg!!
Men livet är inte alltid en dans på rosor!!
2 kommentarer:
Hej! Kikade in i din blogg av en slump på nätet och läste om ditt sommar ställe, det låter som nåt riktigt hemskt har hänt -en mardröm säger du, vad är det som hänt? Kan förstå din situation och att du blir lessen, att förlora saker är ju aldrig roligt, allra minst nåt som verkar så kärt.
Lycka till!
Roligt att du hittat min blogg vem du nu är. De t som händer är lite känsligt, men jag hoppas att allt ska bli som förr, men det dröjer nog innan allt blir klart.
Tack för din omtanke!!
Skicka en kommentar