Solfattiga november!

En timmes sol under november, inte lustigt att man känner sig trött och hängig. Jag såg ett litet hopp framåt helgen. Jag vill ha SOL... :) och det är nog inte bara jag som behöver. Idag har det varit en rätt tuff dag på jobbet, ibland händer saker som inte alls ska hända och idag har det varit en sådan dag. Jag har också haft mina två sista utvecklingssamtal, som vi skulle avverkat i september, men min sjukskrivning satte lite käppar i hjulet för det.

Ja som sagt min sjukskrivning har satt sina spår, både att jag ligger efter med jobbet och ytterligare krämpor och så klart rädslan att det ska komma tillbaka.Jag fick från ena dagen till den andra smärtor i ena skuldran och värken tilltog och gick upp i nacke och ut i armen, och under några dygn hade jag så otroliga smärtor så jag fick åka flera gånger akut till läkare i både Vimmerby och Västervik. Där jag fick smärtstillande i både sprutor och tabletter. Jag har nog aldrig varit med om sådan smärta, som i alla fall håller i sig så länge. Efter en vecka hade jag fått den värsta smärtan i schakt med en massa olika tabletter.Den ena starkare än den andra. Andra veckan fick jag även en mycket bra sjukgymnast och tredje veckan kände jag att livet började återvända och den fjärde började jag jobba igen. Jag var också på magnetröntgen då som inte visade något diskbråck som jag hade befarat, utan förslitning (förkalkad) kota i nacken med en nerv i kläm. Detta är inget som jag någonsin vill få tillbaka, Jag är inte helt återställd ännu för jag känner av smärta i skuldra då jag hållit igång lite mycket, så då är det bara att ta det lilla lugna igen. Du måste träna resten av livet sa min läkare :) Ja det är mycket man inte vet, och det kan komma fortare än man anar. Ta vara på varandra och njut medan ni kan...:)

Kram Marie!