På plats :)

 NU är jag här, NU börjar äventyret...:)

Det tog förresten en faslig tid att komma hit, som vanligt. Först ska man åka till Stockholm 30 mil, sedan ut till Arlanda och där tog jag ytterligare ett jobbigt farväl, av min älskling denna gång som jag inte kommer att se på 2 månader... Puss o kram vi ses snart och sedan trillar tårarna. Vet inte men allt känns jobbigare denna gång, kanske för att jag inte behöver bekymra mig så mycket på vad som ska komma skall, utan fokus blev mer på avsked....

När sedan Dick skulle ut och hämta bilen hade han fått 900 kr böter, kan det bli mer surt..:( Men som sagt sedan blev det att vandra enda bort till sista gaten på hela Arlanda för att sätta mig ner och ta en corona och en wraps innan det var dags för bordning. Sedan tog planet 10 tim till Bangkok och jag avverkade två filmer, läste och lyssnade på musik, men att sova det var lögn. Det blev som sagt inte mycket sämn, max en timma. Så när vi kom till Bangkok var jag lagom seg. Men där satt jag i väntans tider och sa Gott Nytt År till mig själv, (landade halv 6, men svensk tid halv tolv) med snart kom de mina kära thaivänner, Gunilla och Anna, och det blev ett kärt återseende :)

Vi lyfte från Bangkok till Krabi  klockan 8 och sedan tig det bara 20 minuter, men inte nog med det så vidare 2 1/2 tim med taxi till Koh Lanta. Som sagt känns som jag varit på resande fot i flera dagar. På  Ocean View blev jag varmt mottagen av hotellägare Elli och hennes mami och hon bara skrek," Åh Malie"... sedan skäller hon lite för att jag inte beställt taxi genom henne, haha typiskt Ellie :) Men jag var inte inne många minuter i rummet utan kom snabbt ut för äta, sedan småsova lite i solen några timmar, för att avrunda kvällen med en mangoshake med finaste Gunilla och så blev det att kolla in första solnedgången. Ja nu börjar mitt avkopplande liv igen..... Inga måsten..... Bara ta allt som det kommer...

Jag har bara varit här en halv dag och redan blivit påmind om att det är ingen idé att stressa upp sig. För det första så fick vi inte min thaitelefon att funka och den är jag ju rätt beroende av här, men men efter mycket om och men så tror jag att vi har läst det. Sedan var det strul med uttagningsautomaterna och sist men inte minst lite byte av mitt rum, fick ett provisoriskt i natt. Jag hade ju önskat ett som var mot havet och inte vägen. Nu känns det som jag har autobahn i sovrummet, men det löser sig imorgon det med :)

Pop kan mai!

Kram Marie!