Ett känslosamt avslut på min resa!

Allt har ett slut, och nu är äventyret, min livs resa och min största utmaning någonsin över. Jag har haft en fantastisk tid på Sanuk och på Koh Lanta. Jag har fått nya vänner för livet, man har kommit varandra så nära. I fredags var det en mycket känslosam dag. Jag hade avtackningar i Salan för mina elever, kollegan Lola höll ett mycket fint tal för mig så det gick verkligen inte att hindra tårarna denna morgon. Josefina höll ett tal för Marie M som också slutar nu. Jag fick också presenter, blommor och fina ord av elever och föräldrar.

 Efter jobbet åkte vi på Afterwork till en restaurang  Point View, med utsikt över regnskogen och havet. Där åt vi en god buffé, hade det trevligt och kollegan Marie M och jag avtackades och så höll rektor Nina ett otroligt fint och känslosamt tal och ännu en gång strilade tårarna nedför kinderna. Alla dessa tal och fina ord kommer jag bevara så länge jag kan, för det kan få vem som helst att växa som människa.

 Sedan åkte vi vidare till beachen Krit för mys, sol och bad och en ljuvligt god ananasmojito :) Eftermiddagen avslutades med att kollegorna sjön en egenskriven text till "När vindarna viskar sitt namn" till Marie och mig, och åter igen får Nina mig att häpna över hennes otroliga förmåga att hitta orden och dessutom få ihop det så fantastiskt bra :)

PÅ kvällen fortsatte vi till Indianen Pas där både elever, föräldrar och kollegor håller till på fredagar. Flera elever hade Fireshow och som alltid avslutas med att Pas själv kör. Men denna kväll blev inte som vanligt, för när jag sa till Pas att jag skulle åka hem så ville han skicka upp en lyckoballong för mig, sa han. Så återigen brast jag i gråt denna känslosamma dag, det var en fantastisk känsla när vi släppte upp den och det var liksom som att sätta punkt för hela mitt äventyr... :)

Pop kan mai!