Idag har jag Pernilla och Maria haft vår första bedömningskonferens för våra kollegor. Det känns skönt att äntligen ha kommit igång...:) Vi har ju planerat detta en tid men fått vänta på att Infomentorkonferenserna skulle ta slut. Vi ska ju numera börja skriva skriftliga omdöme, pedagogiska planeringar, IUP m.m. på just Infomentor och så småningom är det meningen att alla föräldrar ska få ett lösen och gå in och följa sitt barns utveckling. Hoppas verkligen att detta underlättar all dokumentation, jag tror faktiskt det..., men så klart med allt nytt så tar det tid att komma in i det.För att återgå till vår konferens så känns det bra att föra samtal om betyg och bedömning som faktiskt många känner oro och olust inför. Få verksamma lärare har heller inte någon grundlig utbildning i att bedöma.I vårt uppdrag ingår två bedömningsuppdrag;
- Rätt kunskap måste bedömas.
- Bedömning måste genomföras på rätt sätt.
Detta är inte helt rätt och som sagt kräver många pedagogiska samtal. För ju otydligare målen är för undervisningen desto svårare är det att bedöma och dokumentera elevernas resultat.Jag tillhör själv dem som ska sätta betyg fr.om. hösten 2012 på eleverna i år 6. Och det kan jag säga att jag har smått ångest inför. Kanske inte för dem elever som uppnår målen och om jag ska sätta E eller D eller C, utan för dem eleverna som inte har förmågan att nå kunskapskraven för lägsta betyget E och måste då sätta ett F, som är ett underkänt betyg...:( Livet är hårt!"Vi måste ta steget ut i det okända"
KRAMAR från Marie!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar