Knivigt samtal med Timo!

Igår var det min pappas födelsedag, och han skulle ha fyllt 79 år.... Oj, inte klokt vad tiden går, det är 15 år sedan han gick bort. Jag blir så ledsen när jag tänker på allt som han inte fick vara med om. Han fick inte se sina barnbarn växa upp och bli lika stolt över dem som jag, han fick inte ens träffa sitt tredje barnbarn eller några barnbarnsbarn :(

Oftast är ju vi på semester och inte hemma på pappas födelsedag, men i år var vi det, så så klart var jag där med blommor. Jag frågade Timo om han ville följa med och lägga blommor på gammelmorfars  grav och det ville han. Timo är ju en mycket intelligent och förståndig 3-åring (fyller 4 år i höst), i alla fall när det gäller det språkliga. Han har ett otroligt ordförråd och använder uttryck så man baxnar. Han är helt enkelt språkligt begåvad, pratar nu väldigt mycket på engelska också :) Han har också kommit till 4-åringens frågvisa period :) Det är väldigt roligt att prata med honom för han svarar så klokt och lillgammalt och ibland känner man att man pratar så som man kanske inte gör med en 3-4-åring... :) Men igår vid graven tyckte jag att det blev lite klurigt, för samtal om döden är inte det lättaste....

Det började redan när vi kom upp till kyrkogårdens grind, då sa Timo, "Jag vill nog inte gå till graven, jag tycker det är lite läskigt och jag känner ju inte gammelmorfar". Jag sa då till honom,  "du kommer inte se gammelmorfar, för han är i graven". "Jaha", sa Timo så förståndigt. När vi kom fram och hade lagt dit blomman frågade han i alla fall, "men var är gammelmorfar då?" Jag försökte då förklara för honom att gammelmorfar blev väldigt sjuk, så sjuk att han dog, och ja nu är han död och ligger här i graven. Timo fann sig snabbt och svarade, "jaha, är han död, men då är han väl i himlen och inte i graven?"

Ja, det här med samtal om döden är inte lätt, jag som tycker det är så lätt att prata med Timo, men han försatte mig i en knivig situation. Jag svarade alla fall, "ja så klart han är i himlen Timo". Så nu tänkte jag att detta blir ju lustigt när jag sagt att han ligger i graven, men icke, så klart fortsatte han att fråga, men mest om varför gammelmorfar blev sjuk och varför han var död. Frågvis som en 4-åring är han, men när det gäller hans ordförråd och hur han uttrycker sig är han flera år äldre. Alltså denna lilla kille, blir så imponerad av honom, han gör mig alldeles svag....:)

Kram och ta hand om er!
Marie!