Nej, för just idag är det exakt 3 månader till jag ger mig iväg på mitt stora äventyr :) Tänk att jag för tredje gången ska få göra detta, att jag återigen fått chansen att arbeta på svenska skolan Sanuk på Koh Lanta och denna gång tog jag verkligen inte detta för givet, för både att det aldrig förut sökt så många återvändare, ca 30 pedagoger plus flera hundra till och sedan var det att jag själv kände ett litet stygn motstånd med tanke på framför allt mina barnbarn... Jag tänkte, hur ska jag kunna vara utan dem i 3 månader :( Men jag tog mitt förnuft till fånga och tänkte att, visst kan jag det, fast det kommer bli så jobbigt. Jag tror att det är viktigt att ta chansen, man vet inte om jag får den igen eller ens kan ta den igen. Man vet inget om morgondagen och jag vill inte ångra något. Detta äventyr stärker mig otroligt som både människa och pedagog och på Sanuk träffar jag otroligt många kompetenta pedagoger som jag utvecklas tillsammans med...:) Och tänk att jag får återkomma trots 30 st återvändare, så fick just jag chansen igen, så det är klart att jag tog den....:)
Första gången jag fick chansen var 3 år sedan och då träffade jag detta fantastiska gäng, alltså vilket år, det klart bästa, vilka pedagoger och så roligt vi hade :) Jag undrar om man någonsin hittar ett sådant gäng igen, för rektorn och alla sa att det var ett helt otroligt gäng och det blir svårt att slå det.
Givetvis var också mitt andra år bra, men inte som det första, men nu återstår att se hur det tredje blir. Vi har ju träffats en gång i Stockholm på en Sanukträff, men hur det blir på Lanta återstår att se som sagt. Jag vet ju med säkerhet att mina underbara kollegor och vänner för livet Gunilla och Anna kommer dit och hur det än blir har ju vi varandra och det känns tryggt och bra. Men många andra goa återvändare kommer, både från mitt första och andra år, så jag ser verkligen fram emot äventyret igen. Och nu som sagt börjar nedräkningen och en del planering ingår ju i detta. Skönt är i alla fall att jag vet lite mer nu så jag känner varken oro eller stress utan bara glädje med allt vad planeringen medför :) Igår startade jag det hela med att laga min favoriträtt pad thai :)
Vet ni att jag har inte ens boende för hela tiden utan bara första månaden och inte ens det oroar mig, det löser sig som vi säger på Lanta :) Om drygt en månad ska jag träffa mina vänner från Sanuk och som jag längtar, vi har så mycket att prata om och att se fram emot tillsammans :)
Önskar er alla en fridfull söndag!
Kram Marie!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar