Men ibland slår det slint även i mitt huvud när jag ska skriva, t.ex. ända, det är ju den som sitter där bak och inte "det enda jag har". Så när jag ibland ska skriva "dagen har gått till enda" eller kanske ska det vara ända, nej det är ju ändan, rumpan:):) ☺
Ja det där med språk är inte alltid lätt och kan sätta griller i huvudet på vem som helst. Men då när förvirringen är som störst och jag bestämt mig för "enda" dyker det upp en kollega som talar om att när "tiden gått till ända" ska det vara med ä, och visst det var som jag kände, men ändå kändes det fel. Men nu vet jag och då behöver jag inte tveka mer på det, tack kära kollega:)
Kramar Marie!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar