Återigen tacksam!

Jag vet att jag ofta skrivit här på bloggen att jag är så tacksam och det är jag faktiskt på riktigt och utan att vilja vara tjatig kommer detta inlägg handla om just detta...:) För att jag hörde faktiskt på teven härom kvällen om att man mår olika i olika skeden i livet och just när barnen blivit vuxna och man har fått barnbarn att njuta av kommer man in i just skedet tacksamhet, så det så..... :)

Det kändes så rätt när de sa det, för det är just precis det jag tjatar om...men så tänkte jag tillbaka på de andra perioderna i livet, hur var det då?? Jo när jag var ung så var jag rätt vilsen. Man ska skaffa en identitet, vem är jag? Vill vara som andra, måste passa in o.s.v. Jag var rätt vild utåt, men samtidigt väldigt osäker inom mig. Många trodde nog jag hade bra självförtroende, men det var bara en fasad...

Sedan när man väl skaffat barn och fått fast förhållanden så kom några rätt jobbiga, men roliga småbarnsår. Jag gillade verkligen att vara småbarnsförälder, men hade samtidigt stora krav på mig, allt skulle vara perfekt, barnen, hemmet, matlagning, uppfostran och samtidigt var ju inte ekonomin den bästa och ändå ville vi resa utomlands. Vi var i alla fall kloka nog att inte ta några extra lån till något vi inte hade råd med. Denna period kände jag att jag inte räckte till. Jag ville så mycket och jag ville göra så mycket med barnen och så skulle man tänka lite på sig själv, vilket gick så där, barnen gick alltid i första hand :) Men som sagt en tid av otillräcklighet...

Sedan kom den jobbigaste tiden av alla,barnens tonårstid och samtidigt skulle jag börja plugga. Denna tid kan bara beskrivas med ett ord, maktlöshet...:( Det var en tid som var jobbig och vad man än sa eller gjorde så blev det fel. Man var inte så mycket värd som förälder och jag vet att jag tänkte många många gånger just på ordet tacksamhet, varför är de inte tacksamma som vi ställer upp för dem? Flera andra som hade gått igenom denna period, sa att det kommer senare. Men just då trodde jag verkligen inte på det...

Men jag måste säga att jag hade fel, för visst är de tacksamma nu våra fina döttrar. Och nu när de har flyttat hemifrån så har man ju fått en helt annan relation till dem och jag ser på dem med stor TACKSAMHET... så fina, så starka och målinriktade, på två helt olika sätt, för de har valt två helt olika vägar i livet, men jag är otroligt stolt över bådas vägar....

 Ja, och nu är ju jag precis där, barnen är vuxna och står på egna ben och lever i två fina relationer, dessutom har vi fått två helt underbara barnbarn. Min mamma mår också bra och har det också riktigt bra med sin Leif. Vi mår alla bra och ja, det är som sagt bara att vara tacksam, tacksam för livet... Nu har man fått perspektiv på livet och förstår hur bra man har det.... 

 Barnbarnen plockar blåbär med gammelmormor, underbart :) 

Jag är säker på mig själv, bryr mig inte om vad andra tycker och tänker, utan går min egen väg. Jag vill uppleva och leva, så jag gör det jag vill, utmanar mig gärna... Jag gillar mitt arbete, trivs med kollegor och har återigen fått äran att åka till Koh Lanta och arbeta där i några månader, snacka om att leva ut sina drömmar och göra det man vill, trots att många undrar hur kan hon bara åka ifrån jobbet hemma och lämna stackars Dick ensam igen. Men nu är det så att jag skulle aldrig göra detta om han inte tyckte det. Denna gång var det faktiskt jag som var mer tveksam till att tacka ja, än vad han var. "Så klart du ska åka ," sa han... Så ni förstår ju vilken fin sambo jag har, inte konstigt att jag är tacksam...

Idag fick jag höra en så tråkig sak, Dicks klasskamrats fru ligger i respirator efter att bara helt plötsligt fått en hjärnblödning. Hon är lika gammal som mig och jag har gått och tänkt på detta hela dagen, livet är så skört, från ena sekunden till den andra så kan det vända. Så fånga dagen mina vänner! Egentligen så krävs det så lite för att skapa ett bra liv! Fyll varje rum med glädje! Försök att fånga dagen - om framtiden vet vi ingenting! Allt har varit, men ögonblicket lever! Se möjligheterna! Jag är så tacksam! :) :) :) :)

Kram ni fina bloggvänner som orkar läsa!

/Marie!